Många verksamheter i landet ska bygga på vetenskaplighet och beprövad erfarenhet. Vad som avses med det senare begreppet är mycket oklart, även från högsta ort:
De flesta av oss använder oss någon gång av detta begrepp och vi har då vår egen tolkning av det. För de flesta betyder det helt enkelt att man har prövat något och det har fungerat, enligt vad man själv upplever. Men detta är alltså inte beprövad erfarenhet. Skulle det då kunna likställas med termen reliabilitet, som även används inom statistiken och då betyder mätprecision, dvs. hur nära ”sanningen” man har nått? Då skulle erfarenheter vunna av en lärare vad gäller didaktik, som sedan bekräftas av oberoende andra lärare innebära att beprövad erfarenhet föreligger? Nja, i så fall måste erfarenheterna i alla förekommande fall bekräftas av andra fakta än den undervisande läraren själv kan bistå med. Annars kan det bli så att lärare som arbetar tätt samman med samma metodik blir överens om att denna fungerar. Det innebär en hög grad av reliabilitet – överensstämmelse i åsikter om en metod – men det kan faktiskt bero på att dessa lärare har sina egna sätt att tillämpa samma metod och därmed kan inte resultaten användas för att avgöra om metoden generellt är en framgång (dvs. om den är valid).
