Det diskuteras mycket på skolbloggarna -- ett återkommande inslag handlar om
källor och kritik. Frågorna som ställts är bl.a: Hur mycket ska man kritisera
namngivna personer för vad de gjort? Och ska man ta upp och föra vidare anonyma
men kanske viktiga rapporter om missförhållanden? Själv tycker jag det är
viktigt att inget förtigs och vill därför ta upp ett pilotfall där en anonym
röst på ett utmärkt sätt kompletterat rena fakta.
En forskargrupp i Jönköping som håller på med ”skolnära
forskning” har på skilda sätt demonstrerat en märklig inställning till kritisk
granskning. Forskargruppen finns på Högskolan i Jönköping och aktuella i detta
sammanhang är professorerna Tomas Kroksmark och Ulla Runesson och lektor Martin
Hugo.
Först en anonym rapport som gjordes som en kommentar på Johan
Kants blogg från
signaturen chas:
”Efter att ha läst din blogg så
måste jag bara kommentera… Jag är lärarstudent i Jönköping och har haft lit.seminarium
med M/artin/ Hugo, vilket skämt! Vi skulle utgå från hans bok och i positiva
ordalag skriva om hur aktionsnära forskning kan användas i skolan… Att
kritisera kom inte på tal. Jag var så arg att jag hotade med att hoppa av alt
byta skola om jag inte fick skriva kritiskt och komma m andra infallsvinklar,
efter flertal diskussioner fick jag till slut min vilja igenom.
Nästa skämt är när vi ska öva
källkritik o enbart ska studera Jan Björklund, det var inte tal om att prata
positivt, för något rätt har han väl ändå gjort?
Det heter att jag går den nya
utbildningen men det är samma innehåll på de kurser som de innan mig har gått.
Skillnaden är att man använder sig.med andra namn på kurserna.
chas
27 april 2012 at 09:20”
Frågan är då hur man ska
ställa sig till denna anonyma källa? Det hela låter ju illavarslande men hur
avgör vi sanningshalten? Jo, bilden klarnar betydligt om man studerar den
reaktion som professor Ulla Runesson spontant avgav till (som hon inbillade
sig) sina kolleger, när hon fått min recension av en Jönköpingsavhandling
(handledd av Runesson och Kroksmark) sig tillsänd. Mejlet gick emellertid även
direkt till mig. Ulla Runesson svarade så här ordagrant på min recension
av Annica Otterborgs avhandling :
”Kolleger
Min första tanke: vad fan är
det för en idiot. Så gick jag in på hans blogg, och fick det bekräftat.
Hoppas att ingen av er
tänker svara. Tystnad är bästa försvar här.
Med vänlig hälsning,
Ulla”
Min bestämda slutsats blir
nu att inställningen i forskargruppen knappast är öppen för kritisk granskning,
varken i forskning eller i undervisning.
Någon med en avvikande
åsikt?
