Det talas ofta och mycket om demokrati och demokratisk fostran. Demokrati är en form av medbestämmande som de flesta av oss vill leva under. Ordet demokrati har dock blivit ett honnörsord och används oreflekterat för att beskriva allt som anses gott och önskvärt. Det sägs ofta i högstämda ordalag att demokratin måste försvaras överallt och på alla sätt. Samtidigt som Sverige beskrivs som en (parlamentarisk) demokrati, är det svårt att få gehör för synpunkter som antyder att det finns potentiellt antidemokratiska strömningar även i vårt land.
I USA har ett antal städer nästan helt sålt ut sin verksamhet till privata entreprenörer. Sandy Beach i Georgia var pionjär och har privatiserat all kommunal verksamhet utom brandkår och polis. Det skedde för cirka sex år sedan när republikanerna fick majoritet och 92 % av invånarna röstade då för en utkontraktering (outsourcing) av verksamheterna. I andra städer har även brandväsendet privatiserats och debatten rasar om huruvida de (ofta kortsiktiga) ekonomiska fördelarna med utförsäljning överväger de demokratiska risker som samhällen löper, då traditionellt offentlig förvaltning läggs i privata händer. I debatten hörs röster som säger att den fria marknaden tillvaratar enskilda individers intressen bättre än det demokratiska systemet.
I Sverige har vi som bekant drabbats av en våg av utförsäljningar av främst skolor och sjukvård men även apotek, elmarknaden och kommunikationer. Skälet sägs ofta vara att privata aktörer på banan ger en ökad valfrihet rent allmänt. Ofta används ordet privatiseringar dock lite felaktigt; skattepengar går till exempel till läkare som säger sig arbeta privat med en egen mottagning på stan eller till friskolor.
Ibland ses privatiseringar av tidigare kommunal eller statlig verksamhet som något som gynnar konkurrensen på en marknad. Konkurrens anses vara en god sak av främst två skäl; priserna hålls då nere för konsumenternas bästa och endast de aktörer som fungerar bäst blir kvar på marknaden. Detta visar sig ofta vara en felaktig förmodan. Oligopol uppstår och prisnivån kanske rentav stiger och de konkurrerande företagen samsas om vinsterna (se t.ex. biluthyrnings- och bensinmarknaden, elmarknaden).
Inom den ekonomiska sektorn är medbestämmande för de berörda (anställda, anhöriga till dessa) något helt okänt. Indirekt kan en synbar delaktighet finnas genom fackets insyn, men de stora besluten ligger hos dem som har pengar. Det fungerar ungefär som på gamla tider när ”medborgarrätt hette pengar”.
Den slutliga stora politiska frågan är hur vi vill ställa oss till människors demokratiska delaktighet och inflytande i samhällets funktioner på olika nivåer. Ska påstådd effektivitet och valfrihet gå före våra demokratiska principer eller ska folkviljan ha företräde? Var ska vinster från allmännyttiga verksamheter hamna?
