fredag 22 juni 2012

Skolan, kraven och samhället

 
Sommaren kommer och den mest hektiska bloggdebattsäsongen är över. Då är det dags att tänka över vad som sig tilldragit på diskussionsfronten. Jag har på sedvanligt sätt försökt få gehör för mina åsikter och fått allt från avstängningar på kommentatorsfält och tillrop om lärarförakt och påhopp (mycket populärt hos vissa!) slängda efter mig till vänliga människor som nästan eller helt har tyckt som jag.

Tiderna ändras och kanske inte vi med dem. Sedan 1980-talet har Sverige förändrats en hel del. Marknadstänkandet har infiltrerat vårt tänkande på oroväckande många sätt. Människor kunde börja låna pengar mer fritt, skatterna sänks för de mer bemedlade, sjukhusen får dra ner
på verksamheten, att bli sjukskriven bli svårare och sjukskrivna får sämre villkor, lönerna för
AP-fondernas chefer pendlar runt 300 000 i månaden (förutom fri bil och en mängd resor), barnfattigdomen ökar i Sverige, pensionärer har högre skatt än andra och vinstintressena tar över vård och skolor och klyftorna ökar mellan rika och fattiga. Kort sagt: marknadstänkandet har vunnit insteg på allvar. Nu räknas allt i pengar, kultur, skola och sjukvård glöms bort och ska helst finansieras med privata medel.

Och mitt i allt detta finns skolan. Hur ska den klara sig? Många trodde på att privatiseringarna skulle innebära nytt blod till skolan, nya pedagogiska idéer, högre lärarlöner och bättre miljöer för lärare och elever. Det är märkligt att någon överhuvudtaget var så naiv och tro att
människor vars främsta drivkraft är pengar skulle bry sig om skolan i första hand. Nu står vi här med en alltmer uppdelad skola och hela privata imperier som John Bauer-skolorna har helt misslyckats med det mest grundläggande. De välbärgades barn sökte sig oftare till privata skolor, medan de underprivilegierade barnen hamnade i en kommunal skola nära hemmet.

Hur ska nu de skolsvaga barnen klara sig i  allt detta? Är det genom en snäll, överslätande skola som inte har några speciella krav och som tycker att eleverna blir stressade av att få betyg eller ha prov. Är det genom att tillåta barnen att vara oförskämda mot varandra och lärarna? NEJ, självfallet inte. Skolan kan vara vänlig men den ska ställa tydliga krav och genomtänkt struktur. Först då kan de skolsvaga barnen uppmuntras att se att de kan. Naturligtvis ska hänsyn tas till att vissa skolsvaga barn har psykiska problem eller problem med läsning etc. Genom att ställa krav kompenserar vi i skolan de krav som egentligen skulle ha kommit från hemmen. De elever som kommer från välutbildade hem har kraven inbyggda i hemmiljön.  Den kravmiljön måste skolan starkt skapa i skolan och det ska ske genom all skolpersonal under lärarnas ledning.

När skolan slutar för läsåret firas det högtidligt och med glädje. Rektor talar varmt om det kommande sommarlovet. Men när skolan börjar igen på hösten så sker inget firande, kanske bara en flagga vajar för vinden. Egentligen borde firandet vara lika stort vid båda tillfällena.
Jag är medveten om att vägen dit är lång, men strävan måste vara att det är roligt att gå till skolan och prestera och känna förväntningar och krav på sig av kunniga och duktiga

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar